Guud så skönt det var att promenera i staden idag! Soligt och dant. Kollade ut lite grejer men jag köpte inget utom ett capo till gitarren, sparar allt till imorrn. Tors=stora shopparedagen. Tänkte köpa bla
x En vårjacka (såg en från Twist&tango, 1800:-. Lite över min budget tyvärr)
x En klänning
x Nya skor
x Ny väska (snygg obs)
x snygg tröja eller så
Älskar att shoppa. Man måste bara sortera ut vad man verkligen behöver så man inte köper bara för att det är kul som jag gör ibland.
Fan kanske skulle dra en klippning när jag ändå är i farten? Å andra sidan kommer jag då få sepekort hår, mitt hår har inte klippts på..(2 år snart)..så jag kanske ändå ska köra. Så behöver jag inte klippa mig förrän 2014 nästa gång! Nice!
Den dyra jackan! Fin va? Man kanske får kroppen på köpet, därav priset?
( Kommer ni ihåg att jag pumpat runt massa inlägg här om hur "mysig" Niclas Wahlgren är och hur kul det är att han är programledare på Lugna favoriters "kärlek och romantik" från 18 till midnatt??
well, någon på stationen måste ha läst min blogg för hux flux blev den jäveln befodrad och får nu SJÄLV ha en morgonshow på samma station, med inslag som "Niclas morgonstund" och "Niclas sjunger en sång". Vafan. Har killen fått hybris av mina inlägg??
Han är inte ett dugg mysig längre. Han vill bara roffa åt sig och tro att han är bättre än alla andra.
Apropå Nicke, så slog jag på P3 av någon anledning när jag häromdagen körde bil. Och vad är det som skvalar ur radion om inte NW's grötiga stämma?? På P3! Hipstermeckat no 1! "Nej nu måste låtläggaren rökt på i studion" tänkte jag ungefär, men precis då var låten slut och Laila Bagge, den äkta frugan, började propagera. Det visade sig att hon var musikredaktör på musikguiden i P3 och alltså fått en timma prime time att fritt husera (till alla hipzterz förfäran kan jag tänka).
Hon började genast tjata om hur fiiin låten NW sjungit var och hur kär hon var och hur duktig han var ("både sexig och talangfull! Går det?!"). Men det var när hon sturskt hävdade att NW var som en Ted Gärdestad, att de båda var väldigt lika (hur?! vart?!) som jag bytte kanal. Seriöst. Nån gång när jag zappade förbi var det musik i ungefär NW's genre som spelades. All sån musik som ALDRIG skulle spelas annars på p3. Rätt kul. )
Har ju suttit hemma de senaste två dagarna och ojat över min fot. När man bara sitter hemma drar man ju på sig många ovanor, min senaste är att spela the sims igen. Haha, det är lätt att bli en gamer om man börjar med det spelet. Man måste ju bara se till att familjen har gått på toa och hinner till sina jobb och skolor!!
Idag var jag i alla fall inne i stan på eftermiddagen och blev värvad av Camilla. Sedan när jag skulle hem bestämde jag mig för att gå utomhus till Östermalmstorg. Vädret var helt fantastiskt, ursäkta uttrycket! Plus 7-8 grader, soligt och verkligen vår i luften. Får njuta så länge jag kan innan pollenfröna täpper igen min nos!
Så jag tänkte dra in till stan igen imorrn och shoppa lite vårgrejer bara för att officiellt visa att det nu är vår. Typ en ny jacka. Eftersom jag dragit runt med min kappa x antal månader (har jag haft den under vintern kan jag inte ha den på våren heller förstås).
En bra vana jag fått i vilket fall är att läsa, har lånat massa satsarböcker på bibblan såsom Invandrarna och Utvandrarna (vilket syftar på svenskar i usa och inget annat om det var någon som missuppfattade). Sedan plinkar jag på min gitarr så ofta jag kan. Odlar mina intressen helt enkelt! Tills min fot är läkt och jag kan röja runt ute och fira att vinterhelvetet äntligen är över. Kanske post på fredag.
Fast nu känns min fot redan bättre! Var jättetrött vid tre typ så jag sov fram till sju, och nu känns det rätt okej! Kan stå normalt om jag inte belastar vänsterfoten fullt ut och jag haltar fortfarande men jämfört med imorse så. Ska försöka vila foteländet nu ett par dagar så kanske detta går snabbare än väntat!
Så var man tillbaka till soffpotatismode. Tack vare en trappa igår stukade jag foten och åkte idag in på akuten. Efter två timmars väntande blev jag röntgad och sedan konstaterat stukad. I foten.
Åh blir så himla trött på det här. Tredje akutbesöket på ett halvår är fanimej inte okej. Som tur var var det ingen veckopension på sjukan iallafall. Nu missar jag en hel veckas postjobb (eftersom det är sportlov=ingen skjutsning/lärargrej) som jag sett framemot för att casha in. Fan fan fan. Får se om foten funkar att stå på i slutet av veckan, kanske kan jobba på fredag eller så.
Sen kan jag inte rida heller. Eftersom Diva är en sån häst man helst ska trampa ner stigbyglarna ordentligt på när man rider ut så lär det dröja nån vecka innan jag kan åka dit igen. Red igår i alla fall, hur kul som helst! Eftersom det är is överallt red jag på ett fält precis vid stallet, kolmörkt men rebell som jag är galopperade vi ändå och jag lät henne till och med galoppera på i rätt hög fart. Hon blev så glad att hon bockade! Sötheeest.
Känner mig sjukt seg i allafall, ska köra lite söndagsro idag då. Imorrn ska jag nog hälsa på Camilla på jobbet och låna lite böcker. Och spela gitarr. Tur att inte handen var stukad.
har återuppväckt min mp3!! Låg igår och tänkte innan jag skulle sova att "funkar den inte imorrn köper jag fan en ny" och hot går som ni vet alltid hem så tjoho!! <3
Övar flitigt med min gura! Jag tänker att om jag spelar låtar jag känner till väl som har superlätta ackord och tragglar med dem ett tag kommer jag kunna få in en spelrytm, just nu känner jag mig lite vilsen och vet knappt vilken takt jag ska köra låten i trots att jag kan den utan och innan.
Från och med du är lättast hittills tror jag, även om sweet child o mine var rätt lätt (med de enkla ackorden givetvis). Dock blir det lite töntigt när man sjunger med;
"Stå...eh.oj. hrm *dring dring på strängarna* Står i din....eh..PORT står bara...still. För en....hm..minUT..sen var du...min." Det bästa är refrängen om man kan kalla den så. Då ska man ha först G, sen D och sen C på nästan varje ord och eftersom refrängen består av en kort mening gäller det att ta fram flinka fingrarna: "Från...och med...eh...DU" osv.
Jag börjar lära mig vart de vanligaste sitter, men kommer det upp någon mindre vanlig typ Gm blir det en fin konstpaus medan jag kollar på min fusklapp där jag plottrat ner några ackord, annars gäller det bara att sätta fingrarna rätt.
Ursäkta, jag droppade bara igår att jag köpt en gitarr. Jag gav ingen lång bakgrundsredogörelse som jag alltid brukar göra!! Så det gör jag nu då;
De senaste dagarna har jag känt ett estetiskt sug liksom. Att rita var inte nog, och eftersom jag alltid velat lära mig spela gitarr eller piano tänkte jag att jag skulle köpa en gitarr och helt enkelt ha som mål under våren att lära mig spela! Varför inte piano? Tja, nu blev det gitarr. Jag kände mer för det liksom. Jag fick feeling. Dessutom blev jag inspirerad av Ane Brun som berättat på radion att hon börjat spela gitarr i tjugoårsåldern(!) och därefter börjat skriva låtar. Nu vill väl inte jag skriva låtar osv men det kändes ändå bra att det aldrig är försent att lära sig spela! Annars har jag känt att alla börjar spela gitarr när de är ångestfyllda svåra fjortonåringar.
Så efter att ha gått runt de senaste dagarna och velat köpa en gitarr fick jag någon slags craving igår så jag gick helt resolut in på blocket, hittade en nylonsträngad orange gitarr, ringde upp och tråcklade mig fram till Nacka där den bodde. Jag är en rätt dålig köpare måste jag medge, jag tittade typ bara på gitarren när jag kom dit, lyfte upp den och klappade på strängarna med ett fånigt leende på läpparna. Sen gav jag gubben som sålde gitarren två ihopknögglade sedlar (hoppas det inte låg en extra femhundring i högen nu..) och drog sen direkt. "Affären" var väl över på två minuter.
Och gitarren såg mindre ut än jag tänkt mig, samt var verkligen knallorange men när jag väl kom hem efter att ha varit hos Diva och börjat plinka lite på den kändes den helt rätt i storleken!
Så nu har jag spelat igenom de absolut lättaste låtarna, jag kan ju inga ackord alls egentligen, så jag har skrivit ner de vanligaste ackorden på en lapp som jag sneglar på medan jag åbäkar mig igenom wonderwall, hey soul sister och från och med du. Den sistnämnda kan jag typ bäst. Bara fyra ackord rakt igenom låten förutom i versen då man kör Am istället för C eller något sånt där! Så nu sitter jag och övar och hoppas på att bli bra en dag.
Jag in action
Jag passade på att filma också när jag drar en liten trudelutt
nu har min mp3jävel lagt av. Kommer aldrig mer kalla den bebis om den inte tar sig hårt som fan i kragen och ser till att sätta igång när jag trycker på on-knappen!!! Orkar inte detta strul mer!!
För övrigt har jag börjat plinka på min nyinköpta gitarr. Den är knallorange och jag älskar den redan. Har fått stämma om den sju gånger tror jag, är inte så bra på det där. Snart ser ni mig på de stora scenerna.
Nu är Janisteckningen klar. Har seriöst blyerts över hela kroppen. Har suttit nerböjd över teckningen två timmar i sträck och vilt stirrat på den/originalet för att rätta till detaljer/sudda bort felaktiga streck. Ögonen snurrar och huvudet surrar.
Helvete vad svårritad hon är!!
Kanske lägger upp resultatet imorrn, om jag är på humör. Förvänta er inget mästerverk bara, annars blir ni besvikna. NU måste jag sova innan jag faller ihop.
EDIT: har skrivit detta jävla inlägg tre ggr/rad nu och det har försvunnit lika många ggr av olika anledningar så pubbas det inte nu så struntar jag i det!!
Att cykla med två händer på styret i denna jävla snömodd är fan i mig överkurs för tillfället. Att någon kul gubbe sedan ska försöka highfiva med en när man kommer susande nerför backen och stilla ber att man inte vurpar och dör, och när gubben sen blir sur när man med flackande blick lite nervöst ler ursäktande för att man inte besvarade hans höjda näve, medan man säkrar greppet på styret för att inte det ska hända något dåligt, ja då blir jag sur.
Hoppas ni förstod sammanhanget. Gillar att skriva meningar som aldrig slutar med kommatecken istället för punkter.
Någonting är fel på min bebis aka mp3n. Ni vet den jag köpte innan jul, 8 gb etc. Inte den låga ljudnivån, det vänjer man sig vid rätt lätt. Utan den kan fan inte konsten att shuffla. Trots att jag har 1800 låtar inlagda kan den fan inte komma på någon annan låt än den låten den spelade tre låtar innan. "Hmm vilken ska jag slumpa fram nu? Öe....äääää....eeeeff.....äh jag kör Adele igen".
Tänkte vara lite matematiskt lagd nu och göra en kort undersökning. Jag nollställer mp3n, sen slumpar jag fram tio låtar i två omgångar och jämför låtspridningen! Ni får förstås medverka eller i alla fall skåda resultatet. Jag gör en labrapport helt enkelt.
Rubrik:är min mp3 dum i huvudet?
Syfte: Ta reda på om samma låtar förekommer oftare än andra
Teori: Jag har 1762 låtar på mp3n. En mp3(spelare) är en liten bärbar musikspelare, just min (sandisk 8GB) har en shufflefunktion som innebär att låtar slumpas fram i blandad ordning hursomhelst. Jag har rätt många olika artister inlagda så det är alltså inte bara Adele som figurerar med sina 1762 låtskatter.
Hypotes: Jag tror vissa låtar förekommer mer frekvent än andra låtar. Jag har även en icke bevisad misstanke om att vissa låtar raderats utan anledning av redan nämnde maskin.
Materiel: Mp3spelare, mig själv
Metod: Jag sitter framför datorn, och klickar sedan igenom tio låtar från min mp3 användandes av shufflefunktionen. Efter tio låtar nollställer jag mp3n (startar om den) så den slumpar fram tio nya låtar vilket alltså blir omgång två. Sedan blir det en omgång tre. Bara för att få en realistisk bild. Resultatet antecknas ivrigt i bloggen.
Resultat:
Omgång 1 - Sugarplum Fairy/Sweet Jackie - Bryan Adams/Please Forgive Me - Queen/My Fairy King - Marie Fredriksson/Om Du Såg Mig Nu - Red Hot Chili Peppers/Give It Away Now - Peter Bjorn and John/Nothing To Worry About - Oasis/Wonderwall - Judy Garland&Gene Kelly/You Wonderful You - Veronica Maggio/Finns Det En Så Finns Det Flera - Blondie/Maria
Omgång 2 - Coldplay/The Hardest Part - Simon&Garfunkel/The Sound of Silence - Good Charlotte/I Just Wanna Live - Anna Ternheim/Girl Laying Down - Whitney Houston/How Will I Know - Suede/Trash - First Aid Kit/Hard Believer - Orup/M.B - Goo Goo Dolls/Iris - Staffan Hellstrand/Fanfar
Omgång 3 - Kent/Om Du Var Här - Cecilia Vennersten/Det Vackraste - Journey/Faithfully - The Cure/Just Like Heaven - Christina Aguilera/Ain't No Other Man - Jimi Hendrix/Have You Ever Been(to Electric Ladyland) - Snook/Mr Cool - Eurythmics/Sweet Dreams - The Killers/Somebody Told Me - Beatles/Something
Diskussion&Slutsats: Medan jag gjorde undersökningen kom jag att tänka på att egentligen måste jag ha massa omgångar för att ni ska hänga med, de flesta låtar har jag hört ofta på sistone men jag tycker ändå mp3n ansträngde sig extra mycket och faktiskt tog sig i kragen nu när den fick figurera på bloggen. Eftersom ni inte använder den så ofta som jag gör märker ni ju inte att jag hört Maggio ofta på sistone eller Staffan Hellstrand men inte just i dessa omgångar alltså. Jag tror det kan vara något fel på den som gör att den slumpar fram vissa artister/låtar extra ofta. Även om det inte märks i min undersökning!
Är det besparingsläge man har ställt in galan på? Eller är det meningen att det ska verka som en scen ur metropolis? Hur som helst är deras presentationer av nomineringarna så stela och sterilt gjorda att man lätt förväxlar det med klipp-och-klistra anno 1942.
Eller så har man gett någon galen hipster lite för fria fingrar som ställt in temat på retro mode.
Fast när man ser Ola Salos... vad man nu ska kalla det, sketcher typ, så har de ju crazy dräkter osv, kanske därför resten av galan är rätt sparsam?
Dock var framförandet av "årets låt"medleyt fint! Det var synd bara att man inte fick se hedersprisutdelningen till Björn Skifs.
Undrar om jag ska måla naglarna nu? Nej rita var det ju.
Det är svårt! Att slutföra projekt överhuvudtaget är något av en svaghet hos mig. Med mitt rita-av-projekt tex har jag hållit på med samma teckning (ms Janis om ni glömt) i snart en månad nu, medan listan på vilka jag ska rita av härnäst växer sig längre och längre för varje dag.
Vaknade ETT idag trots att jag inte varit ute igår!! Kanske för att jag la mig sent eller nåt sånt, jaja. Var tvungen att göra något av dagen så eftersom solen sken gick jag en promenad på Edsviken. Jätteskönt verkligen. Tog med mig kameran, så nu kommer något annat än fejor på hästar upp!
so jolly freakin' nois to spend this splendid sonni day on oice!!
Hit kunde man gå om man saknade sommaren (som jag) och ville ta sig ett dopp (som jag inte ville)
Ser ni Ulriksdals slott? When you see it..!
Fick med hela solnedgången också, mycket bra! Imorrn och på tisdag ska jag till Diva, woho! Hon har inte blivit riden över helgen så jag kanske ska ta med mig fallskärm eftersom hon med stor sannolikhet kommer skena och slänga av mig i valfri snöhög.
Vilka tråkiga nyheter man möts av under lördagskvällen! Visserligen var det någonstans inte helt oväntat men oavsett var det ett chockbesked; att Whitney Houston dör 48 år gammal på sitt hotell i Beverly Hills.
Alla dör ju någon dag och föds man till den här världen måste man dö. Det är så det är. Föds någon med en fantastisk talang/skapar fantastisk musik/är fantastisk författare/konstnär/skådespelare/uppfinnare/etc etc ni förstår nog vad jag menar, som man beundrar och ser upp till gör det förstås mer ont när den personen försvinner. Men livsverket finns oftast alltid kvar. Genom att gå tillbaka och uppskatta det bra personen gjort kan man med lite perspektiv glädjas över att man fått ta del av vad personen åstadkommit.
Nya stjärnor föds medan de gamla (eller ska man säga; äldre) dör. Det kan kännas som att de tragiska dödsfallen av kändisar klumpat ihop sig på rad nu men man får inte glömma att det händer på löpande band hela tiden. Ett exempel av många är t ex 1969 Judy Garland, 1970 Jimi Hendrix och Janis Joplin osv osv osv. Under 1900-talet har det funnits så många fantastiska legender och ikoner som gått ur tiden mer eller mindre dramatiskt och tragiskt.
Men många personer inom snurran the fame blir drogberoende på något sätt pga fel kontakter, hålla uppe en fasad eller vad som helst och ibland klarar man av att upprätthålla karriären men i de flesta fall blir det den långa hårda vägen mot en tragisk och allt för tidig död. Michael Jacksons död är visserligen hans läkares fel (fast jag vet inte vad jag ska tro om det fallet längre, hans storhet gjorde också konspirationsteorierna så många att det är svårt att skilja på sant och falskt där) men Amy Winehouses död förra året skedde efter en lång häxjakt av paparazzibilder på henne där hon var full/drogpåverkad/allmänt dåligt tillstånd och där hennes storhet som musiker inte längre fanns i fokus.
Och vad kan man då säga om Whitney Houston? När jag tänker på henne är det självklart främst hennes röst. Och det tror jag många med mig också tänker; ber man någon relativt ung sångerska lista sina idoler/influenser eller inspiratörer kommer oftast Whitney Houston på tal. På grund av den rösten, en fantastiskt mångsidig, stark och klar röst som förmedlar så mycket känslor och kan gå genom hela spektrat av de ljusa powerballadtonerna ner till de svartare raspiga soulen. Att med en så lätthet på ett så naturligt sätt kunna sjunga i princip vilken låt som helst, då kan man inte vara annat än en naturbegåvning.
Jag har aldrig varit ett dedikerat fan. Självklart har jag älskat många av hennes låtar och starkt beundrat sättet hon sjöng på (det är bara att försöka sig på vilken låt av henne som helst för att inse vilken satans pipa hon hade) ungefär som jag tror många med mig känner. Man har säkert en eller flera låtar av henne som väcker särskilda minnen. När jag tänkt på de bästa allroundsångarna/sångerskorna (då tänker jag allmänt sett) brukar jag främst tänka Freddie Mercury, Celine Dion, Judy Garland och Whitney Houston. Hennes namn dyker alltid upp i sådana sammanhang, och jag är säker på att det är så vi kommer minnas henne. Kvinnan med den fantastiska gyllene rösten.
Har svårt att tänka mig att det finns någon som röstmässigt kan komma upp i hennes nivå, det lär väl dröja ett antal år. I vilket fall minns vi tillbaka på den fantastiska musik hon gett oss. Vila i frid.
rubrikerna är lätt klichéartade just nu men argh! Kollade mejlen, fått ett från VRE om fortbildningstillfälle angående förskola. "Hehe" tänkte jag, "jag ska ju gå på den om skolan, som fö skulle vara innan förskolegrejen...."
Jösses! Är så slarvig! För precis när jag tänkte det där, om att jag ska gå på ett fortbildningstillfälle med grundskoleperspektiv kom jag på att det var fan i veckan! i onsdags! Just som jag var ute och vinglade runt med cykel i djupaste bromma och slutade halv nio och var ensam kvar på kontoret osv osv..! BORING. Har nu missat alla utbildningstillfällen (som är gratis!!) av olika anledningar, tex lunginflammation, bussolycka och nu postelände. Fan också.
åh hade något på g att skriva om, så glömde jag det! Kör ett punktformsinlägg;
* sjukt trött. Post is killing me
* Blev "utskälld"/förmanad imorse ang regler på posten bla att det är förbjudet att åka tillbaka med post osv blablabla. För det första vet jag allt det där, sedan har det varit mycket missförstånd samt rätt snålt med information till mig plus att jag igår fick ta två veckors post som nån annan jeppe glömt/inte delat ut av nån anledning. PLUS mitt-i-tidningar fast det var onsdag!!!
* Vill till stallet och klappa en häst
* Vill rita klart janisjoplin men så fort jag tänker börja blir jag så satans trött och kollar på karatefylla istället. Säger väl en del om mig just nu.
Uuuuschhhh. Muttrade "åhneeeej" när mobilen ringde imorse, var fett seg men kunde samtidigt inte sova mer av någon anledning. När jag reste mig och gick runt kände jag mig frusen och illamående, och nu har jag asont i halsen..... Var klasslärare i solna idag för en klass åttaåringar. "sitt stilla!" och "schh dämpa er!!" var de vanligaste fraserna jag använde idag. Satans skönt att det inte var en längre dag, hade aldrig pallat.
Och sen tänkte jag att jag skulle avboka imorrn för att vila men VRE var snabbare och hann boka in mig på ett uppdrag innan.
Får vila lite idag. Och uggla runt. Ho-ho
Heh, var tvungen att illustrera min situtation just nu. Brrr brr!
Ja, jag har länge och väl förnekat vinterns existens de senaste månaderna vilket kanske funkat ett tag... men nu när det är absolut helt omänskliga temperaturer ute (bortklemad som man är med värme) kan inte ens jag längre bortförklara att jag måste ha strumpbyxor under postbyxorna för att inte frysa röven av mig, eller benvärmare på händerna (vilka jag senare knyter om pannan för att jag får så ont i huvudet av kylan).
De senare exemplena kommer faktiskt straight från i fredags då jag jobbade på posten, enda dagen den här veckan faktiskt! How come? Det vet nog bara proffice, men i vilket fall fick jag jobba i fredags. "Nämen är du här" var reaktionen när jag dök upp på kontoret. Som tack för att jag som enda extraarbetaren dök upp fick jag en av de längsta slingorna och kommentaren att "kontoret stänger åtta ikväll, se till att vara tillbaka till dess!" Slutar ju egentligen fem ska tilläggas.
Men jag kämpade på, förstås var det bara villor vilket är rätt surt när man tragglar med tung postcykel genom snödrivor, snöstorm som begraver ens stelfrusna kropp i den iskalla minus tio-temperaturen.
Mina kinder var istäckta när jag var tillbaka på kontoret, det gör fortfarande ont i ansiktet sedan uppvärmningsprocessen :/
Vad jag tänkt säga med hela detta stycke är att jag borde sluta med sommarbilder och bita ihop så vi får vinterhelvetet överstökat! Så idag kör vi hästar i SNÖ! Tjoho.
Så, sista pållen här är min kära stegrande medryttarhäst Diva som fö tappat en sko. Det innebär att man inte kan rida henne innan hon fått en ny eftersom hon har broddar så hon inte halkar. Kul att hon prickade in finaste vinterdagen med strålande sol, gnistrande februaridag helt enkelt! Så det fick bara bli en promenad. SKYLL DIG SJÄLV HÄSTFAN. Skoja.
Håvade inte in cash idag. Eftersom jag inte jobbade som brevis. Vetefan vad proffice/posten fått emot mig helt plötsligt men jag hoppas det bara är tillfälligt!! Plus att man MÅSTE jobba 2ggr/vecka på posten, nu jobbar jag bara där imorrn men då är det deras eget fel eftersom jag satt redo (alltid redo!) att sätta mig på cykeln och börja langa brev.
Först visste jag inte vad jag skulle göra idag, ville ju inte bli sittandes framför datorn hela dagen. Så jag åkte in till stan och slösade lite pengar, sånt är ju alltid kul när man inte får jobba. Noll pengar in ännu mer pengar ut! Letade efter Beyond Retro på halva söder idag i -15, har varit där jättemånga gånger förut men aldrig fattat att mitt lokalsinne inte är tillräckligt utvecklat för att hitta dit från mariatorget. Så jag gick typ i en båge runt åsögatan och hamnade nästan vid hornstull för att sedan knata tillbaka via medis. Såklart hittade jag inget att köpa där heller. Men kul med promenad och sönderkylda kinder förstås. Gick till lite mer kommersiella överkonsumtionspalats istället som typ gallerian och åhléns och genast blev det fart på plånkan!
Såg att det bara var textmassor. Det är då besökarantalet viker!
Som bloggläsare vill man ju se snaskiga bilder, lite dirty secrets osv. Typ innehållet i min neccessär, insidan på mitt ögonlock, mina naglar utan nagellack och sånt.
Därför bjuder jag på en gran idag! Eller enebuske. Ingen stubbe hursomhelst ehee!
Nu undrar ni förstås varför jag var lärarvikarie ens idag? Alla ni vet ju att mitt schema är mån-tis=lärarvikarie och ons-fre=brevis! Idag är det onsdag. Dock skulle jag på en gruppdiskussion om humorprogramplaykanaler som jag kanske droppat tidigare. Eftersom det bara skulle vara i mitt åldersspann (jag tackade ja innan jag fick reda på att vi skulle filmas) tänkte jag att det skulle vara perfekt att knyta nya kontakter på osv, ju närmare dagen kom blev jag dock mer nervös och fokuserade istället på mitt 500kr presentkort man skulle få.
"Kom gärna tio minuter innan" sa inbjudan. Bitch please. Min hjärna kan inte bearbeta sådana meningsbyggnader som *** INNAN. Innan vad? Mötestiden? Den tiden man ska stressa ihjäl sig för att hinna till? DEN tiden? Man kan inte ange en tid och sen säga "men kom gärna tidigare"! Varför ska jag stå där och rulla tummarna, bygga upp nervositet och sedan stappla fram floskiga klichéer som "Kakan på kaka är roligast på svtplay just nu, period!"?
Såhär var det, jag var trött efter mitt ihärdiga idrottande hela dagen (dvs att se andra springa runt, hur jobbigt som helst) så när jag kom hem stapplade jag i säng och sov fram till att jag var tvungen att gå om 30 min. Först var jag seg, sen blev jag stressad förstås när jag bara hade fem minuter kvar och ungefär 50 saker kvar att fixa. Det blir ju alltid sådär. Plus att jag hade klädkris, jag skulle inte bara klicka med 6 främmande människor (i mitt åldersspann!) rätt pronto samt en käck ("lättsam" beskrevs han som) gruppledare utan jag skulle dessutom bli filmad för SVTs räkning där jag skulle spy ut mig hur tråkiga deras humorsatsningar på svtplay är. Då måste man vara något att vila ögonen på för att inte bli nerklubbad på stället! Säger man dumma saker är man negativt laddad, då måste man väga upp det med plus genom att vara/försöka vara snygg. +-0
Fem i halv ringde min mobil av en nervös Sifoundersökare som uppenbarligen aldrig handskats med mig förut. "Hej du vet om att du ska vara här halv sex?" (jag med morsk röst men ändå snygg understämma för att vara +-0) "Jajaja, jag är framme om max fem minuter!"
Det var väl sanning med modifikation, jag var där tio minuter senare. In i byggnaden klapprade jag, slet i en låst dörr lite halvt desperat då sifoundersökaren kom viftandes med ett presentkort. Jag fick knappt komma in utan hon sa att eftersom jag ändå varit där inom en viss tidsperiod skulle jag få presentkortet. Eh..jaha? "Okej, vart ska vi vara då?" "Ja alltså eftersom de redan börjat filma kan du ju inte vara med på diskussionen." Mitt plattade hår tyngde ner mina hårsäckar en smula och min rätt kalla klädsel gjorde sig rätt kännbar där och då. Jag visade mina tänder lite mer än vanligt i ett försök att le medan mina ögonen flackade vilt och jag i gäll stämma utbrast "åhneeej jag som sett fram emot detta så mycket!!" "Ja det var synd!" sa hon "du får anmäla dig till en annan gruppdiskussion helt enkelt". Ögonen avslöjade undertonen; "you wish" och hon föste vänligt men bestämt ut mig.
Så här har jag genomlidit kaka-på-kaka-avsnitt, kakan och julia, nästan ett helt wipeout-avsnitt, jobbtjuven, inledningen av ana gina show och så får jag inte ens berätta om mina upplevelser?? Jag hade ju varit perfekt i deras lilla heta hörna, jag hade kastat med mitt plattade hår och framfört mina synpunkter samtidigt som jag glittrat med ögonen!
Känns ändå rätt fett att jag fick presentkortet iallafall. Här ska banne mig tröstshoppas! Så taggar vi brevbärare imorrn och att håva in cashhh!
Få se nu... ja livet vankar på sin gilla gång. Jag sitter mån-tis och undrar om VRE glömt mig, jag åker till Diva (hon stegrade på riktigt i tisdags. Rakt upp liksom! Fett kuul!! Igen!), jag åker till posten, fryser, blir svettig när jag springer mig död i trapphus och kall när jag åker hem och folk stirrar på den slitna brevbärarn med den fula cykeln. Jag är ute på helgen, vaknar upp på söndagen och tänker "ny vecka, nya tag, nu jävlar ska jag PLANERA mitt liv och bövlen se till att det händer saker!!". Man kan ju inte klandra mina ambitioner i alla fall.
Igår var jag provvakt, och idag var jag idrottslärare. Som lärarvikarie svänger det snabbt, andra dagen är man inte vad man utgav sig som första dagen! Måste säga att idrotthejhåandet var en riktig egoboost. Igår som provvakt bland massa hipstergymnasiekids fick jag mest massa snedblickar (sen var de inte så jävla kaxiga när engelska uppsatsen väl skulle skrivas och de inte visste vad ord som hamn eller även hette på engelska...) och idag återvände jag till alvik för att som sagt vara lite hurtig.
En etta jag hade var lätt sötast. Sådär lagom busiga, men tillräckligt naiva för att inte förstå att bara för att jag säger "okej sätt er i mitten" innebär inte det att man måste lyda. En grupp tjejer ville inte lämna idrottssalen, så jag fick sitta och titta på deras hjulningskonster och allt de ville visa minst en kvart efter lektionen och att de kunde göra pull-ups med typ lillfingret på en ribbstol. Jag låtsades vara hurtig och spänstig bara för att jag var idrottslärare, stod ju bara på sidan annars och vrålade "kom igen spring snabbare då!! TA III DÅ!!". Men sen fick jag nästan schasa ut dessa ettagluttare för att jag skulle få massera mina ringande tinningar inför sista lektionen och då var det speciellt en tjej som inte kunde få nog av att kramas eller få sista glimten av mig. "Ja hejdå hejdå trevligt att ses" sa jag sakligt och började vagga bort till min chillplint ("trevligt att ses"?? till en sjuåring? De förstår inga andra ord än superlativ, borde sagt typ "FARVÄL LILLA VÄN DU VAR BÄST I KLASSEN IDAG, guldstjärna till dig!!"). "Hejdå Jossan!" sa hon, öppnade dörren, stannade i tröskeln och igen "Hejdåå jossan!!"; ett steg utanför dörren, vände sig om "hejdå hejdå!!" osv.
Gav dem förstås adressen till min fanclub så de har något att göra under deras saknadens tid till mig.
