har teoriprov nämligen om två dagar. I övermorgon för att vara exakt. Är så nervös, blev ännu mer nervös idag. Emelie gjorde nämligen sitt prov idag och hon klarade det förstås! med två poäng över godkändgränsen!! SÅ bra! Varför gör detta mig nervös då? Jo, Emelie råkar vara väldigt bra på teoretiska grejer (praktiska också förstås) och om HON fick bara två poäng över godkänt (inte för att det var dåligt, spelar ju ingen roll hur många poäng över bara man är godkänd!!) så fatta hur lite poäng jag kommer få!! -2! Har suttit på körskolan före och efter jag shoppade i stan och har bara en del kvar att bli godkänd på innan jag gör repetition och slutprov (på deras grej, sen är ju RIKTIGA teorin en annan sak).
Så, men, äh. Och fatta sen, när jag fått IG på mitt teoriprov. när jag ska köra upp! Kommer köra rakt in i första lyktstolpe! Ibland känns det som att jag är redo att köra upp, men det är alla andra som gör mig nervösa över det. Alla som säger "men kör senare då" eller "är du SÄKER på att du är redo??". Säker är jag aldrig! Kommer aldrig bli! men hur länge ska jag traggla på körskolan då, fett dyrt plus tidskrävande!
Vill ju bara ha lite medlidande. Och att nån klappar mig på axeln och säger att jag klarar det. För jag tror inte så mycket på mig själv. Tack.
Knäckebröd med lördagskorv! och jag är jättedålig på siffror så jag räknar inte kalorier, men äter man lite och sånt som man inte brukar äta av så borde väl det funka? Nu ska jag äta min middag bestående av vitkål och knäckebröd. Hehehhee..
Haha de senaste inläggen har jag bloggat typ vid ett! Så nu bryter jag trenden med att blogga på förmiddagen. HERREJÖSSES i ÖVERMORGON är det teorin!!!! Har gjort lite på programmet jag fick av Carro, det är aslätt blir typ godkänd hela tiden. Ska sen till körskolan och göra där. Sen ska jag och Camilla shoppa lite kanske, ska isåfall bara köpa en klänning som såg jättesnygg ut på provdockan..
Måste se hur den ser ut på mig först! Kanske tar med mig provdockan+klänning annars till Thailand!
Har fortfarande ont i magen förresten :/ Inte lika mycket men..kanske går över om man äter?
i min mage. Jag tror det beror på stress. Av någon anledning är jag jättestressad. Kan bero på att jag har mindre än 3 dagar kvar till teorin och kort tid (palla säga hur mycket!! spyr bara jag tänker påt!!) till uppis! Fuck fuck!
Plus att jag ska göra klart en massa skivor med bilder till fre, för att casha in lite. Det är till diverse stallbarn så jag kommer nog få kanske 500 iaf på det! Ibland måste man vara lite streetsmart.
Jag skjuter på min "förändramittliv"-grej till nästa vecka. Knäckebröt är ändå slut. Och vem kan motstå glass på en lördag?? Herrejösses.
Nu börjar det ändå dra ihop sig! Fyra dagar (tre egentligen) till teorin och sex (fem egentligen) till uppkörningen. Detta börjar kännas som ett matteprov, man vet att man måste plugga men man bara ORKAR inte.
Åh, mina naglar är ett helvete, det är typ gropar i dom och dom är ojämna, smutsiga och har flagor av nagellack på sig. Och jag borde göra så många grejer som jag bara skjuter upp. GIV MIG STYRKA.
Gud det är verkligen inte bra för mig att jag är uppe såhär sent. Jag har helt vänt på dygnet. Imorrn är det mammas födelsedag, och eftersom pappa fastnade i Finland eftersom han missade sitt plan (kan bara hända i min familj..) så är det min uppgift att få upp resten av familjen, förbereda frulle på sängen etc. Hade tyvärr inga presenter eftersom jag helt glömt bort födelsedagen, men jag tvingade Marcus iväg att köpa en 40+damtidning.
Nej gud nu blev jag jättetrött! Imorrn ska jag shoppa! Gjorde det lite idag med men shopping går inte att få för mycket av! Speciellt som jag har lite cash på kontot! De kommer försvinna fortare än kvickt.
Det gick liiite bättre på lektionen idag. Jag hade en tant, och hon var lite mer skämtsam så med henne vågade jag fråga om uppkörningen. Med min vanliga lärare har vi inte pratat alls om dagen D. vet han ens om att den kommer? att den är påväg? Fast det gick ju inte så bra idag ändå. Så jag och pappa ska köra varje dag framöver.
Jag har tänkt så mycket på fredagen den fjärde. OM jag skulle klara det. Skulle jag hålla mig från att pussa på inspektörn? Kanske. Skulle jag hålla mig från att storböla? Knappast. Vet inte om jag skulle svimma men kanske spy. Haha det gör jag nog ändå så fort jag stannat bilen. Annars då. Om det som händer inte får hända? Jag kan se mig själv, sittandes i ett fönster, tänkandes mörka gråa tankar som att hela världen rämnat (och på sätt och vis har den det då).
Hela min helg och veckorna framöver kommer vara förstörda och jag kommer skriva anonyma hotbrev till personalen på vägverket. Sen kommer jag sitta som Gollum under deras fönster vid kontoret, ihopkurad och mumlandes för mig själv. Folk kommer först bli skärrade, kanske försöka prata med mig. Men tillslut, när de insett att jag vägrar svara på tilltal kommer de tröttna på att försöka kontakta mig. De kommer fortsätta deras liv som vanligt, hålla nervösa ungdomar i ett vågspel mellan glädje och förtvivlan medan de bestämmer om deras framtida körkort eller inte. Kanske de singlar slant bakom ryggen. Nej, krona, attsingen då han som körde så bra!
Men ett liten tyngd på deras medvetande, en liten gnagande smula kommer finnas i bakhuvudet som en irriterande känsla av att något inte stämmer. Kanske någon tänker efter ordentligt när allt började. Jamen, det var väl när hon den där tjejen blev kuggad? Jösses, hon kan inte må så bra nu! Stackarn, se vad vi gjort med henne. Klart hon ska ha sitt körkort.
Och i en glad parad kommer personalen på vägverket tåga till mig, med körkortet på en sammetskudde i handen på inspektörn som kuggade mig (går längst fram) vars ansikte nu är strimmigt av tårar och han/hon kan bara stamma fram nonsensord som inte har nån som helst betydelse, och det vet han/hon. Och han/hon vet att jag vet. Och sedan kommer jag få motta körkortet, och en ny egen bil förstås. Sakta men säkert kommer Gollum försvinna ur mig, jag kommer resa mig upp på ostadiga ben efter månader under fönstret, hest hitta min normala röst efter att innan bara ha viskat för mig själv, och därefter skyggt backa undan, gå fort, springa och aldrig mer sätta min fot på vägverket igen.
Med körkortet i min hand kommer jag vandra genom livet, och resterna av mitt forna mörka jag har försvunnit men spåren suddas aldrig riktigt ut. Men jag har fått körkortet. Och jag är lycklig.
Jaha det här gick ju åt helvete detta med. Jag skulle ju plugga och göra körkortsfrågor!! (hittade en asbra sida med gratis frågor). Men nu hittar jag inte den sabla sidan igen! Fan! Då är det ÄNNU viktigare att jag sitter VARJE dag from now on på körskolan (där jag BETALT för att göra frågor) och plugga!! Och nu börjar stressen inför nästa vecka infinna sig, yeeey!
När jag tänker på proven, och dess "inspektörer" så tänker jag att de måste väl ha något slags hjärta i kroppen. De är ju inga datorer (okej på teorin är det datorer men annars)! Så det måste ju gå att få lite medlidande hos dem! Väcka känslor hos dem och förklara att man är nervös så man får förståelse och sympati. Jag gick in på körkortsportalen för att hitta någon flik under "frågor och svar" typ, "Hur gör jag om jag bryter ihop efter mitt underkända prov?" eller "Hur mycket medlidande finns hos en inspektör och kan denne ha förståelse för att man är nervös under provet?" men det enda jag hittade var typ karta till vart proveländet ligger.
just show me some goddamn respect!! Gah.
Imorrn är det lektion igen, och jag vet precis vad som är felet. Jag koncentrerar mig inte tillräckligt och tänker inte på allt jag måste göra. Jag slappnar av för mycket. Imorrn ska jag vara helkoncentrerad i en timma och fyrtio minuter, BARA tänka på körningen, uppmärksamhet, följa skyltar etc. Det FÅR INTE bli som idag!! Det slänger vi in en bild på;
Detta är min sköthäst! VIP heter han :) fotade denna i lördags
Min körlektion idag gick verkligen åt helvete. Jag prickade in minst alla fel man kan göra när man kör, utom att krocka/köra på någon. Att följa anvisningar är ett helvete. jag är usel på att köra. Om en vecka är det teorin. Om en vecka och tre dagar är det provet of my life.
Exempelvis så svängde jag höger när jag skulle svängt vänster, så istället för att köra mot Sthlm C körde jag mot Rinkeby och fastnade i världens morgontrafikskö. "Nu" sa min lärare ungefär tjugo minuter senare när jag var på samma ställe (fast på rätt spår) "kommer du aldrig glömma det här!" "Nä" sa jag, "jag ska aldrig mer svänga höger, då hamnar man bara i Rinkeby."
Annars har jag vaccat mig för Thailand, (the trip!) och försökt skaffa visum och fixat pass med Camilla och Ullis. Imorrn ska jag koncentrera mig på hästjobbet of my life eftersom jag och mamma ska köpa stövlers till mig.
Juste, min smalgrej:
Sprang inte igår eller idag. Har ätit massa annat UTOM grönsaker och frukt. Minus äpplet igår och torkad mango. Men som alla vet är onsdagar dagen där man kan börja om på nytt (igen) om nystarten inte gick så bra på en måndag. På onsdagar får alla en andra chans.
Om ungefär en månad är jag iväg till Spanien med Emelie. Det kommer bli så himla roligt! Om bara en månad börjar mitt liv på nytt! Och att jag sedan fortsätter till Thailand gör ju inte saken sämre!!
Dessutom fick jag tillbaka min plånbok idag. Så skönt. Allt var kvar dessutom.
Ååå funderar på att hitta på nåt, om jag ska se guldbaggegalisen eller south park eller bara drömma om min supersizeresa?
imorrn ska jag springa i allafall, ska ut nästan varje dag nu fram till jag åker så jag är i good shape eftersom beachsäsongen är något framflyttad! Och leva på frukt och grönsaker! Heja sparris!
Igår hade jag som sagt lite flow och då ritade jag bla den här. Det föreställer alltså mig när jag blivit snygg sexig singel på Thailands strand... 2 av 3 kvar att uppnå då! :D
Tänkte precis skriva ett väldigt deprimerat inlägg om saknaden efter min plånbok (sicken materialist jag är!) eftersom jag inte mått så bra idag. Men så när jag kom hemstressandes och grävde i postlådan hittade jag följande vykort:
Hej! Vi har fått hittegods som troligen tillhör Dig. Vi tar hand om detta i en månad. När Du kommer in, var god ta med Dig detta kort och id-handlingar (körkort, pass eller dylikt)-vi behöver veta att Du är den rätta ägaren. Vänliga hälsningar/medarbetarna på Hittegods.
Nu har Emelie precis varit här och vi har planerat vår Spanientripp! Eller snarare, Spanienjobb!
Sedan när hon gick ringde jag SL:s hittegodsgrej. Dom hade inte fått in min plånbok. ... . Fan. Då har jag dessa alternativ;
- Nån har stulit den och tatt pengarna och slängt den - Den ligger inklämd bakom typ elementet i mitt rum - Någon i min familj ljuger - Den ligger någonannanstans i huset - Jag tappade den på vägen från/till bussen/Emelie - Hela plånbokens existens har bara varit en illusion, och jag har i själva verket bara drömt alltihop.
Vet inte vilket alternativ jag tror mest på. Och jag kunde inte bry mig mindre! Bara jag, SNÄLLA får tillbaka den!!! Nu är städerskan här, så hon ska ju städa mitt rum så eventuellt hittar hon den och tar den eller lägger fram den. Man kan ju hoppas.
såhär, om jag inte hittar min plånbok imorgon så spärrar jag mitt bankkort. Åh, gah, eländes elände!!
Annars är det bara pengarna jag förlorat, kortet och leg:et. Kuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuul.
Jag har städat hela mitt rum och ändå inte hittat den!! Fuck fuck fuck!
Jag behöver väldigt mycekt pengar inom kort framtid också. Att förlora minst 300 spänn på samma tillfälle var ju inte guld precis.
Körlektionen gick också dåligt idag! Eller, palla vara uppmärksam på töntiga fotgängare och speglar 1h o 40min! Man har ju huvudvärk när lektionen är klar. Plus att alla teoriprov jag gjort på körskolan har hittills varit underkända! Haha, men frågorna är dåligt formulerade!
Och om 8 timmar och 20 min är min nästa lektion så nu ska jag sova. Och drömma om min turkosa plånbok.
Jag har skrikit, svettats, gråtit och svurit över min jävla plånbok.
Jag har korsförhört samtliga familjemedlemmar, vänt upp och ner på mitt rum och gått igenom gårdagen minut för minut.
Jag har suttit på en stol och tänkt på min plånbok, jag har stirrat ut genom fönstret och nästan bett till Gud att få tillbaka den, utan resultat.
Vad har jag gjort nu då?? Passade det sig inte att bo hos mig, plånbok?? Inte ens ett litet kort kunde jag ha kvar, allt är borta. Inte för att allt detta gjorde humöret mycket bättre.
Å underbart. Är inte livet underbart ibland? Igår när jag var hos Frasse hittade jag min mp3. Den låg i snön, frusen och kall men hade halva batteritiden kvar och fungerade utmärkt. Det roliga är att jag blivit väldigt fäst vid min mobil. Som jag för övrigt hade sönder igår. Istället för att gå några meter extra, på gångvägen var jag tvungen att gena över bilbron för att komma från roslagsbanan till danderyds sjukhus. Sedan skulle jag ner för en snöig slänt som var hal. De sista metrarna på slänten sprang jag, snubblade till och föll på asfalten. Självklart tog jag emot mig med mobilen. Mobilens skärm. Så nu ser den ut som ett emo som skurit sig för mycket.
Mitt liv fortsatte sin gilla gång idag (idag, haha klockan är fan bara två), var på intervju där vi kom fram till att jag inte hinner jobba innan jag åker.
Imorse gjorde jag förresten en trevlig upptäckt. Min plånbok är borta. Inkluderat mina 300 cash i den (f.ö mina enda, och då menar jag ENDA pengar jag har just nu), leg, kortet (rätt värdelöst iochförsig eftersom det inte har några pengar i sig) och busskortet. Leg, pengar och busskort är väl det viktigaste därifrån. Varför kan man inte ringa sin plånbok som med mobilen?? Alltid ska något vara borttappat!!
Annars har jag träffat Jessica idag och sjungit singstar med henne. Det var mysigt :) Nu sitter jag och känner mig sjuk och så trött att jag håller på att falla ihop men jag ska ändå idag: - Göra teorifrågor på körskolan - Leta efter min fcking plånbok helvete att den är borta!!! - springa - sova
Jag känner verkligen att jag famlar i luften just nu. Å ena sidan vill jag fortsätta vara kvar här i Sverige, gå ut lite i veckorna, jobba nånstans, fota i stallet som vanligt, köra igång min fotohemsida etc. Det är ca 3 % av mig som vill det. Restrerande 97% vill åka bort, ut nånstans.
Jag har sagt det här till så många och tjatar om det varje dag! Men det är som att det kliar i hela kroppen i mig på att flytta ut från fågelboet och min skyddande värld, utforska och upptäcka. Jag vill formas som människa, få erfarenheter, lära mig och utvecklas. Och jag vet att det skulle jag aldrig kunna göra genom att stanna kvar här, jobba under våren och sedan plugga typ ekonomi till hösten och sen bli typ revisor och sen dö. Kanske att jag inte hittar mig själv bara för att jag åker utomlands heller! Men då har jag ändå försökt, och säkert haft roligare än om jag stannat här. Jag tror att man måste någon gång i livet bryta sina vanor och åka iväg ett tag för att göra något helt nytt.
Det kan ju förstås hända vadsomhelst. Sverige är ett underbart land och jag är tryggare här än vad jag är nånannanstans. Men vem vill leva inlindad i bomull hela livet? Man måste få lite skrapsår för att sedan kunna resa sig och fortsätta, starkare än innan.
Och det kan låta som töntiga drömmar (you may say i'm a dreamer!) och det är det säkert också. Men jag vill i vilket fall inte vara kvar här längre. Är jag det kommer jag försvinna ner i mitt mörka hål jag såg så mycket av under förra året. 2010 var ett skitår för mig rent psykiskt, och jag är så taggad på att göra 2011 till allt det 2010 inte var!!
Och där tog det stopp, haha. Säger väl hejdå from now. Imorrn äre Gillinge.
Hade körlektion imorse :) :) Det gick AWESOME!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Såhär, jag sa att jag var osäker på sollentunarondellfuckjäveln, alltså åkte vi först dit och checkade. Och det gick asbra!! klarade första gången, andra och tredje!! Var helt på moln haha, sedan gick motorvägen bra, sen körde vi förbi ett stall (också bra) sen fick jag köra själv tebax till danderyd (missade lite att gå tillbaka i körfälten annars bra!!) och sen var vi klara och jag var så DUKTIG.
Efter min underbara lektion körde jag lite teori på skolan av bara farten. Blev underkänd två ggr in a row!! Tjohow!
Nu ska jag till Frasse och sen ev vidare till Täbz. Den som lever får se!
Vi körde två danser på raken, först balett (det var min gamla grupp med samma lärare och allt, bara att dom hade avancerat men inte jag) och det var svårt, men kul och sen hiphop "lite mer tjejig". Hiphopen var askul!! Hade jag varit hemma i vår (ska iväg ska iväg) då hade jag lätt börjat på den!
Imorrn ska jag köra halv nio, sen plugga teori och sen till Frasse och sen är väl dagen slut!
argh jag har inte gjort någonting idag!! Råkade vakna tolv, sen har jag bara sjungit lite singstar, hängt på datorn och gått runt och stirrat på snön utomhus. Som tur är ska jag dansa med Jessica ikväll på nån gratisgrej på balettakademien, och innan dess ska jag hämta freddan, så lite viktiga saker har jag väl gjort. Plus fixat disken!
Nu kommer inte jag prata om nånting annat än mitt framtida körkort. Jag S.K.A klara det på första försöket!! Jag måste!! Jag vet inte vad jag gör om jag inte klarar uppkörningen! Det är den jag känner störst oro över, att jag ska kunna köra med flyt och så. Fan alltså! Snälla snälla snälla snälla snälla jag gör så jag klarar provet!
1) Klarar jag provet kommer jag skrika av glädje. Eller tyst kankse, så inte inspektörn drar tillbaka kortet. Sen kommer jag börja gråta, prisa gud och kyssa marken.
2) klarar jag inte provet kommer jag sitta tyst i en sek. Sen börja gråta. Och hata mig själv och tycka att livet är över.
Men det är lite så det är! Livet före 4 feb och livet efter. Det finns inget alternativ, det finns inga genvägar. Jag MÅSTE klara det!! Gör jag det kommer jag gladeligen sätta mig i tandläkarstolen den 7e och låta tandis göra vad hon vill i min mun. Kanske eventuellt till och med bedövning.
Fan alltså om jag inte klarar det! Fan alltså!! Jag måste! Jag MÅSTE!
Men jag vet inte hur jag ska tänka. Ska jag tänka: Äh det är jättelätt, no big deal. Klart som korvspad att jag klara'rt!
Eller ska jag vara förberedd på det värsta, så besvikelsen blir mindre? Det är ju det jag vill skona mig från. Besvikelsen och frustrationen.
Snälla gode gud. Gör så att alla bilar och människor håller sig inne den fjärde klockan elva, och gör så att körläraren är blind och döv.
Förresten, hoho! Freddan fick ju ett ps3 i julklapp och sedan ett tillhörande singstar! Bedrövlig nörd som jag är blev jag eld å låger när jag såg detta, och snart hade vi gjort ett långt och noggrannt planerat besök i "singstore". Så nu är vi massa låtar rikare! Därför inbjuder jag alla bloggläsare att komma hem till mig och köra! Kommer krossa er alla :D Jag bor på plommonvägen 23, märsta!
Sedan håller jag på att leta efter singstar rockballads på typ blocket. Denna kära ägodel of mine blev hjärtlöst och plötsligt slitet ifrån mig när jag var tvungen att återlämna den till dess påstådde rätta ägare. Men nu söker jag alltså ett nytt! Annonserar när jag hittat ett (letar singstar queen också, frågan är om jag ska ha ps2 eller ps3? ps3 kanske är smartare om jag hittar ett billigt) så kan ni få vara med på dom också!
Jag är just nu väldigt nervös över min uppkörning! Tja, jag har inte bokat in nån tid, men jag vet att en uppkörning kommer snart inträffa så därför oroar jag mig redan nu! Lika bra det. Jag kommer fumla med växelspaken och köra på nån och missa rödljusen, få motorstopp och faila på teorin. fan fan fan jag VILL så gärna ha körkortet nuuuu!!!
Så, allt för nu. Måste se south park för att lugna nerverna. Och kanske ta en kopp choklad. I sena timmen.
mamma hade med sig sin laptop till fjällen! Idag var iaf sista skiddagen och imorrn åker vi hem. Har ramlat två gånger. Ingen snö här knappt. Bilder kommer imorrn :)
imorrn åker vi! Jag ska eventuellt få köra liten bit :D Det känns som att vi åkte väldigt sent till fjällen i år, och det kan visserligen stämma, för kollar jag i min dagbok har vi alla fyra år tidigare redan varit framme vid den här tiden.
Apropå min dagbok. Igår var sista dagen jag skrev i den (jag ljuger nu, skrev ej pga att jag sov hos ullis men jag skriver ikväll). Den dagen har jag tänkt på, ända sedan jag fick den 2005. Jag tänkte att om fem år är boken slut, och jag räknade på fingrarna och kom fram till att jag skulle vara 19 år då. "oj nitton, det är mycket" tänkte jag storögt. "undrar vad jag kommer ha gjort då". Och nu är jag här. Och har inte gjort något speciellt. Eller åstadkommit så mycket.
Det är kul egentligen hur fort fem år går. Och även om jag ändrats mognadsmässigt på fem år har jag inte gjort särskilt mycket. Livet har ju rullat på och jag har gått i skolan och varit snäll så. Det är ju nu och fem år fram jag egentligen borde undra vad jag hittar på. För nu är min tid så osäker! Äh nu spar jag alla djupa tankar till en annan dag.
