En sjuttonåring kommer in på en buss. Hon väljer ett säte ungefär i mitten av bussen och placerar handväskan på sätet brevid henne. Efter en tids grävande hittar hon en mobil som hon börjar knappa lite på, kanske att hon skickar iväg ett sms.

Så sjunker hon ner lite på stolen, släpper ut tofsen ur håret och rufsar till det lite. Handen far ner i väskan igen, och upp kommer-självklart, dagen till ära; en kalleanka tidning!

Grattis Kära Kalle Anka! Ankan som gjorde mig addicted till tidningen mellan åtta till tretton års ålder!