Såg på sjunde avsnittet av Seventies idag, och det var nog ett av de bästa om man inte räknar med den snutten förra gången när de spelade 5 sek av Bohemian Rhapsody. Idag handlade det om svenska artister under sjuttiotalet, och då snackade dom om ABBA såklart, lite björn skifs men även Ted Gärdestad. Och när jag tittade på den biten kom jag och tänka på när jag var typ tio. Jag kommer inte ihåg hur men jag började lyssna på Ted Gärdestad hur mycket som helst, kunde alla sånger och kollade snett på dom som sa att dom lyssnade på typ S Club 7 eller nåt sånt.

Sen var jag rätt engagerad i hans livshistoria, jag läste om honom på nätet och speciellt hur han tagit livet av sig (eller inte hur, mer faktumet att han tagit livet av sig, så morbid är jag inte) och jag kunde sitta och böla när jag läste om det och hur orättvist behandlad han blivit, hur ensam han var. Jag kommer ihåg hur jag pratade om det på middagar, och gick fram flera gånger till en fröken på fritids och sa: "Vet du, jag lyssnar på lite ovanlig musik. Jag lyssnar på Ted Gärdestad och ABBA."

I alla fall, sen gick det där vidare till Gyllene Tider och Roxette, vidare till Kent och sedan typ mer åt rockhållet, även om jag idag inte riktigt kan säga vad jag lyssnar på. 

Fast vad jag tänkte säga med allt det här är att när jag nu såg videobilder på en femtonårig Ted Gärdestad väcktes gamla minnen och känslor till liv (nu låter jag gammal) och jag tänkte på hur tiden förändras, och hur jag förändrats. Ja det var nog allt.