bloggenjosse

sista tandläkarbesööket

Kategori: Allmänt

Nej, inte ever alltså. Det vore ju för roligt annars. Idag var sista besöket på Karolinska. Där jag fixat med tandregleringar, utdragningar av tänder och annat skit jag helst inte vill minnas.

Idag åkte ´jag och pappa dit för en sista koll alltså, vi kom fem minuter sent men det gjorde absolut ingenting eftersom dom var försenade med en halvtimma (det tar sig, förra gången väntade vi 40 min) så jag satt och sov medan alla i väntrummet kollade på mig. Det plejset är också till för alla som har gomspalt typ jag (eller heter det Pierre Robins syndrom?), har inte riktig koll på vad det egentligen är men på de flesta blir det att läppen blir sepe. Så fick inte jag lyckligtvis, så jag kunde inte förlika mig med alla barnstackare i väntrummet med konstiga överläppar utan jag kände mig jättenormal och obekväm av att sitta bland miffon.

Nej men så jag skriver. Jag menar förstås inte det där. Jag är ju själv ett miffo. Åh, så fel man kan ta!

Nu fortsätter jag! Hrm.

Tillslut fick vi komma in till tandis, och där fick jag först röntgas (på en annan avdelning då) i en såndär 70-tals apparat som gnisslar och är hur åbäkig som helst. Jag tänkte lite på det när jag blev fotad i alla möjliga positioner och vinklar. Alltså, så viktigt kan det ju inte vara att man får bilderna på det viset. Det är nog bara för att tandläkarna i slutet av varje månad ska välja fulaste bilden på fulaste barnet som de sitter och skrattar åt på personalfikat. Tandsköterskan som levererat bästa bilden får tårta. Jag menar, det är ju hur förnedrande som helst med de där röntgenbilderna! Först ska man bita i en pinne och stirra rakt fram, sedan ska man ha två grejer i örat och en pinne som trycker mellan pannan och näsroten (fick faktiskt ett jack där för hon tryckte den jättehårt :/) och allt detta medan tandsköterskan kväver fnissattacker. Och funderar ut hur hon ska fixa nästa fula bild.

"Jag vet!" tänker hon, "jag låter flickebarnet ha två plastgrejer i vardera kind, som ungen själv måste hålla i och dra isär kinderna! Man ser hur ful som helst ut då!" Men en sån bild hade jag redan tagit såg hon på datorn sedan ("attans, Pär hann före!") så därför placerade hon mig på en pall framför en svart vägg (fotoväggen, många förnedrande bilder har säkert tagits där).
"Så, sätt denna platta pinne i munnen" (tänk er en hund som håller ett ben i munnen) sa hon medan hon hade svårt att dölja sin entusiasm. "Och titta uppåt! Kolla i kors! Och tänk att du är svampbob! Mer svampbob!" Typ. Som en sista slutkläm på hela härligheten skulle jag ta avtryck. Det är väl höjden av äcklighet och förnedring. Man ligger ner, får en sked med superäcklig GUL sörja som man har i munnen hur länge som helst innan den stelnat, därefter bänder sköterskan ut den och med ett PLOPP! hoppar den ut och man har gula tänder och äcklig smak i munnen. Ofta "råkar" tandis smeta ut lite sörja runt munnen (och langar fram digitalkameran).

Sedan pratade vi om min käke. Ni vet sedan cykelolyckan -08. Jag låtsades att jag hade känningar etc fortfarande (försäkringen måste ha intyg från läkare) och tandis tittade sorgset på mig och förklarade att jag var orolig för att det inte såg bra ut och att jag borde söka tid hos kirurgen som kunde intala mig att jag VAR okej i munnen. Att jag säkert upplevt olyckan som lite obehaglig. Hm. Tänker tillbaka på olyckan -08.

Jag som flyger över cykelstyret, marken som rusar mot mig. Hakan som tar mot marken och en hög smäll som ekar i mitt huvud flera dagar efteråt. Blod som strömmar från hakan och denna krasande känsla i vänstersidan av käken. Hur vänsterkäkdel liksom hoppat ur led, framför ledkulan. Hur jag på röntgen ser lösa benbitar upp i hjärnan, två frakturer på käkleden, hela käken som förskjutits upp mot hjärnan på vänstersida (den var 1 cm från att gå igenom hjärnan och då hade jag dött). Jo, nog var den olyckan lite obehaglig.

Så för att lite fira att jag är avklarad på Karolinska (får man hoppas) så ska jag visa lite bilder på mig och mina tänder! Enjoy eller beware kanske jag ska säga;


2008. Tänder åt alla håll! Usch!


Åh. Dagen när jag tog bort tandställningen. Väldigt osmickrande bild. Men så är den råa sanningen. Osmickrande och osminkad.


Lycklig tjej utan tandställning. Fast jag har fortfarande fantomenkänningar av spända tandställningar :s

Kommentarer


Kommentera inlägget här: