så ska jag ta det jobbiga innan mitt lilla fall. Jo, jag började morgonen med att springa in på jobbet prick elva (alltså när jag ska vara KLAR med öppnandet etc) vilket inte gjorde chefeländet som var därinne gladare i sinnet. Välkommen tillbaks liksom! Hon var HUR sur som helst för att försäljningen gått sämst (sen jag tagit över tydligen) och sa att om det inte blir bättre kan inte jag vara kvar. Jag översatte det i alla fall så, hon pratar så sepe att man får filtrera bort hälften.

Så när hon gått kände jag mest för att stänga in mig på mitt älskade lager och böla och sen typ dränka mig i diskhon, men eftersom kunderna hela tiden störde hann jag tyvärr aldrig. Fick sortera kläder och fixa i lagret så fort jag hade en ledig stund och vågade knappt ta paus för lunch, hon bevakar ju mig hela tiden!

Vid fyra var jag så stört trött, och då kom en asjobbig kund tillbaka (hon var där typ förra veckan också). Hon har ett par byxor från butiken som hon älskar, så hon vill ha ett par likadana i typ svart. Men de är kortare i modellen, hur stora hon än provar. Så hon tvingade mig att leta fram alla slags byxor i den modellen och storleken i svart för att hon först skulle prova och sen mäta dem med hennes egna byxor på alla olika sätt man öht kan mäta ett par byxor. Stod och typ sov framför henne medan hon mätte och klagade "ja man undrar ju hur dom syr dom här!" ÅH så tjatig tant!!

Ja så imorse mådde jag rätt dåligt. Livet är väl inte fortfarande toppen men jag pallade inte vara så nedstämd eftersom jag hade ett snyggt linne på mig och ändå sålde bättre idag än på hela perioden i butiken, så det var rätt okej ändå. Sen ramlade jag i skogen och nu vill jag dö. Nä det är fortfarande rätt okej faktiskt. Livet kan ibland fucka upp för en så man får lite skrapsår, men då sätter man bara på ett groblad för såret och springer vidare.