Jag önskar så att det fanns någon jag kunde anförtro mig allt till. Och bara få ösa ur mig alla mina bekymmer och besvär från mitt miserabla liv till någon som inte dömer eller tröttnar och som verkligen lyssnar. För hur mycket jag än älskar den här bloggen är det fortfarande en typ dagbok på internet så jag kan ju inte vara hur privat som helst, även fast det skulle vara rätt kul.

Usch jag känner att jag borde typ dricka varje dag så jag slipper sitta såhär på kvällarna och längta bort till en bättre vardag. Jag är inte kul att vara med när jag är själv.

Det är såna här kvällar jag vill ordna upp mitt liv. Som idag har jag har kommit fram till att jag borde:
- bli lite mer öppen och mindre fördömande
- gå en lång promenad varje kväll
- flytta ut asap. Iaf efter 25 juni. Jag funderar på att hitta lägenhet först, släppa bomben sen.
- inte äta lika jävla mycket som jag gör, jag har hört att man mår bra av det
- sluta drömma om Daniel Adams-Ray, hur snygg och sexig han än må vara. Jag kommer ju aldrig få honom. Fan.
Och det blir jag bara ledsen över.
- sluta hoppas att snook ska återförenas
- sluta ångra att jag inte gillade snook 2006
- ha något att se fram emot om typ ett år så jag inte bara "jobbar för att tjäna pengar" nu. Eller så lever jag bara för dagen. Hm?
- typ gå och prata med en psykolog. Fast om det är dyrt kanske jag bara ska sätta mig framför ett träd i skogen och börja med att säga allt högt. Och gråta lite mer. Ut med skiten bara!
- Försvinna härifrån lite längre än 3 mån. Kanske tre år?
- Lägga mig i tid om kvällarna, hrm hrm.
- Mitt nya liv ska bestå av (sakmässigt alltså): Få men mycket fäshion kläder samt ägodelar. Det känns bra.

Blää nu mår jag skit! nu ska jag sova och glömma världen för en stund. Gonatt.