Det är faktiskt helt sjukt att det gått tio år sedan 11 september-attackerna. Jag kommer bara ihåg att jag kom hem från skolan vid 3 och att mamma kommit hem så vi såg nyheterna tillsammans. Hade aldrig hört talas om World Trade Center innan, men bilden av de två brinnande tornen är en så pass talande bild att jag aldrig skulle glömma dem.

Alltså tio år, det är ju hur lång tid som helst! För tio år sedan var jag rätt nyligen nyfylld tioåring och hade inga större bekymmer än alla tänder jag behövde dra ut hos tandläkaren och att jag hamnade i sämsta mattegruppen. Och även om jag inte minns hela dagen så tydligt minns jag själva nyhetsrapporteringen jag hamnade i och mitt oförstånd till vad som hänt. Det är sjukt att man kan ha ett så tydligt minne från så länge sen! Tycker ni inte? Fan, om tio år är jag TRETTIO, och har jag inte kommit längre än såhär kanske det blir läggdags för gott.

Skojade bara, nu fortsätter vi;


Tycker ni inte att den är rätt vacker ändå, den här bilden i all sin tragik? Skrämmande visserligen och helt fruktansvärd också men ändå en bild som fick tala för ett helt decennium. Kan sedan inte förstå skräcken att vara i våningarna ovanför där planen kraschade, för dem fanns ju ingen annan utväg än att hoppa ner (för ett av världens högsta skyskrapor, fyfan), bara att välja en död framför en annan.

Tänkte mest säga hej annars, ska jobba imorrn om jag blir uppringd vill säga. Hoppas nästan inte det men annars kommer det ju vara bra så jag börjar komma igång med jobbet. Egentligen borde jag vilat helt den här veckan också med tanke på min uppochnergång i sjukhet men nu får det bli som det blir och jag hoppas att jag lyckas friska på mig lite även fast jag börjar jobba igen.