bloggenjosse

Berättelsen om mig och min vän herr fluga

Kategori: Allmänt

Jag och min vän herr fluga träffades en sen kväll i mitt rum. Mötet var helt oplanerat och överraskningen var stor när jag insåg att jag inte var själv i mitt rum längre. En kort introduktion senare var vi som ler och långhalm. Bästisar fluga och människa alltså. Han fick surra i mitt rum, sitta på min datorskärm och flyga kors och tvärs framför mitt ansikte. Herr fluga var en lekfull fluga som gärna ville ha mig till sin nya lekkamrat. Det bästa herr fluga visste var att leka "fånga mig om du kan", och jag deltog snällt i hans upptåg.

Herr fluga ville dock inte sluta leka sin påhittade lek. Så fort min blick vandrade iväg och jag började ägna mig åt saker på datorn var han där, surrandes framför mig, hoppandes på min hand och lite finurligt viftandes med vingarna som om han sa "hallååå där uppe? Vad väntar du på, försök att slå till mig då!!".

"inte nu herr fluga" sa jag, något lätt irriterat men försökte att behålla rösten i ett vänligt tonläge. Men inte ens jag kunde förmå mig själv att vara trevlig mot herr fluga en längre stund som blev mer och mer vågad för att ha kvar mig i sin tokiga lek.

"Lek med mig då hallåå LEEEK!!!!"

För att få tyst på herr fluga började jag vifta efter honom, först något lojt och ointresserat, men ju mindre jag bryr mig om herr fluga ju mer surrar han runt mig likt en slags måne i raketfart kring sin planet. Och mina viftningar antar mer aggressivitet, och tillslut har jag lämnat intresset för datorskärmen helt för nu ska herr fluga DÖ!!

Jag är snabb. Herr fluga är snabbare. Han sitter in i det längsta på en och samma plats, väntar och retas tills jag efter långsamma närmanden hugger till, försöker smälla ihjäl jäveln. Men han hinner alltid undan. Tills dess att han åker rakt in i min mage, och fångandet är ett faktum. Dock är det rätt äckligt att crusha sina vänner mellan fingarna, så jag hoppas att han klämts ihjäl mellan min hand och mage, jag släpper ner honom på tangentbordet bredvid.

Några minuter senare är han uppe på kanten av datorskärmen, vinglandes ragglandes med ett skadat ben men ett jävlar anamma till humör; "var det här det bästa du kunde?? Vi har ju knappt börjat, lite mer tål jag nog!!" vrålar han från sin plats och jag tappar besinningen. "Men det var då själva faan" muttrar jag, sveper ner det yra flygfäet från skärmen och försöker gång på gång mosa honom.

Som sagt mosar man inte sina vänner med fingrarna, så efter att han hånskrattandes kommit undan alla mina halvdana försök att få kål på honom tar jag upp en usbsticka, siktar lite mot den strax fallne kämpen och SPLASH. CRUSH.

På ett papper ligger flugan på rygg. Död. Undrar varför alla flugor hamnar på rygg med benen kroknandes upp mot skyn? Dödade jag honom så eller är det det sista dödskrampsrycket som får dem att hamna där, ingår det i deras primitiva instinkter (som om deras beteende är annat än primitivt)? Ovanför herr fluga ligger en blodfläck. Visserligen liten men utifrån herr flugas världs skala är fläcken lika stor som halva honom. Jag har aldrig dödat en fluga med blodsspill. Jag visste väl att det var något speciellt med herr fluga.


rip?

Kommentarer

  • Anonym säger:

    MÖRDÄRÄÄÄHhhhh (med bästefäährr-betoning)

    2012-08-23 | 22:51:25

Kommentera inlägget här: