Åhh..... well, jobbade idag på posten igen. Var fett trött, hade inte lika mycket träningsvärk men sjukt seg ändå. Hade sista portraden kvar att dela ut till och cyklade runt med musik i öronen förstås medan jag letade efter nr 35's ingång. Vid kortsidan av längan fanns en kort väldigt brant backe ner, som gick i en typ spiral så jag såg inte vad som fanns i slutet (en dörr? en babian? En flygande drake??). "Okej" tänkte jag morskt, "jag cyklar ner halva (nu när det är snö och elände är det ett jävla besvär att få upp cykeleländet en brant backe) och kollar om dörren är där!"

Vet inte om ni hört "If that were me" med Mel C och jag bryr mig inte heller (hardcore som jag är) men den poppade upp ungefär samtidigt som mina hjärnkugghjul spann på för fulla muggz.


Så jag började i alla fall krångla mig ner för backen, gick lite fort eftersom den var så satans brant, och så lyckades jag stanna vid halva för vid huset fanns....ingenting. "Fan också" muttrade jag och vände cykeln.
Vilket inte gick.

Eftersom hela backen var täckt av is. 

"Fan!" muttrade jag lite högre medan jag försökte få rätsida på cykelhelvetet (som är ett metallmonster, hur tung som helst). Trots dubbdäck gled den och mina skor kunde lika gärna varit klädda med slät gummi för fötterna fick inget fäste alls på marken utan de rörde sig i samma takt som en rysk marionettdocka ungefär.

Och det tog inte många sekunder innan cykeln föll, och jag med den. I slow motion såg jag hur all post med tillhörande reklam föll ut och spred sig på marken likt snöflingorna som valsade ner från skyn; ett reklamblad tjongade på mitt ansikte och när jag lyckats skrapa bort mediamarktbilagan ("scheissebilligt!") från fejan och kände snön leta sig in lite överallt där den kom åt typ nacken, typ anklarna, typ handlederna så talade mel c till mig. Först då, sittandes på isbacken helt stilla (gled ner om jag rörde mig) kom jag på att mp3n var på och hörlurarna kvar i öronen.

"Where do they go, and what do they do?" frågade Mel C mig. "Inte fan vet jag" muttrade jag (muttrade mycket för mig själv den här dagen), medan jag försökte samla upp posten sittandes.
"Hoooow (fortsatte hon) did you fall?"
"CYKELN HJÄLPTE MIG" svarade jag ilsket lite omtumlad av fallet och väldigt schizofren vid det här laget.
"Did you fall at all?"
"Ja förfan!" Nu var det kallt och jag ville bara upp så MelC fick ringa kvar i öronen medan jag försökte få upp cykeln plus den nu väldigt blöta posten.
"Are you happyy where you are?" (MEH!)

Och sen, medan jag fått upp all post och nu försökte få upp cykeln utan att ramla igen (tung som satan gah!) började Mel C på sista delen: "Hooow did you fall?" "Can we get up at all?"
"Men HÅLL KÄFT" och min stigande irritation hjälpte mig även upp med cykeln, jag halkade upp till trottoaren igen (efter mycket slit) och då, när jag tänkte byta låt, var Melanie C klar med sina retoriska frågor och låten slut.

Typiskt också.

Kan tillägga för alla nyfikna att ingången fanns några meter fram efter backen. Så posten kom fram tillslut. Förstås.