bloggenjosse

Åhå åhå. Det var kanske inte så farligt med ett sånt där lag-SM som jag inbillat mig. Skittrött i kroppen så efter att ha hällt i mig både kaffe och cola var jag en speedad kanin och studsade runt mellan dressyrhästar och domare och lyfte på varje sten bokstavligen för att hitta ett scoop. Fick intervjua Lussan som var lagledare för vinnande SMlaget. Ni kanske inte vet det men hon är lite av en ikon, iaf profil i ridsporten bla genom sina OSinsatser och WorldCupvinster osv. Coolt. Sen fick jag intervjua stallchefen som råkade vinna för en gångs skull när jag var reporter. Damn. Men det gick bra. 

 

Uh mår lite illa nu. Ska jobba om sex timmar. Min text är åt helvete, har fått alldeles för få tecken tillgodo och jag fattar inte varför webbred inte bytt ut den futtiga fula notisnyheten på hemsidan mot min jätteutförliga text färgad av en vind, ackompanjerad av två fina bilder??

 

Så imorrn är det tillbaka till BCM. Jösses. Sju månader sedan lite drygt. Redan när jag var på augustidressyren idag (var ju på samma ställe förra året) fick jag lite dejá vù-känsla, eller åtminstone nån såndär konstig rätt obehaglig känsla av att tiden nästan stått stilla och att jag var tillbaka på samma plattform som förra året. Inte för att jag riktigt vet vad jag väntat mig av min asienvistelse, kanske att jag skulle hitta ett liv i en soptunna på arlanda flygplats vid hemkomsten. Den där lite dammiga känslan ökade när jag kom hem och vi hade middag för en familj som bor i USA och besökte oss exakt vid samma tidpunkt förra året. Kommer fan ihåg vad vi åt och pratade om och hela köret. Vad händer med mig? Varför står jag och trampar på samma ställe?? What have i become??? 

 

Och när jag återvänder till bring imorgon hoppas jag att jag ser det som början på en ny slags era eller så, tja vi får se imorrn! Numåstejagsova. 

 

winning team från idag #teamswe#hej&håhästideblå